Jag skapar de rum som jag själv längtat efter.

Rum där vi får vara hela människor.

Där kroppen får landa.

Där orden får mogna.

Där tystnaden får ta plats.

Där ingen behöver skynda före sitt eget liv.

Att återknyta
till sig själv –en cirkel i

stillhet,
skrivande
och närvaro.

Det finns stunder i livet då vi märker att tempot blivit högre än vår egen rytm. Då vi länge tagit hand om andra, burit mycket eller levt utifrån det som behövts – och plötsligt anar vi en stilla längtan efter att åter få lyssna inåt. Här vill jag skapa ett sådant rum. Ett rum där vi får sakta ner, landa och varsamt återknyta till oss själva. Inte för att bli någon annan. Utan för att erinra oss den människa vi redan är.

Jag tror att det finns en kunskap som bara visar sig när tempot sjunker. När kroppen minns. När naturen känner igen vår egna rytm. När tystnaden ibland bär fler svar än ord. Därför möts vi i mindre reflektionscirklar där vi får slå följe en stund. Vi börjar i kroppen. I andetaget. I närvaro. Genom skrivande, stillhet, samtal och enkla övningar undersöker vi våra inre landskap och ger utrymme åt det som långsamt vill träda fram.

Jag sitter inte på några färdiga svar. Jag vill snarare hålla ett rum där vi tillsammans får utforska livets frågor med nyfikenhet, varsamhet och tillit. Välkommen. Vi börjar där du redan är.

Att slå följe en stund.

Vi möts i en liten cirkel om sex personer. Ett rum för både det egna och det gemensamma – för stillhet, skrivande, samtal och det som kan träda fram när tempot får sjunka.

Jag håller ramen. Rummet skapar vi tillsammans.

Nästa cirkel · hösten 2026

6 personer · 6 tillfällen · en gång i veckan
3 750 kr (inkl. moms)

En påbörjan – en presumtivitet

Parallellt med cirklarna skriver jag på ett poetiskt verk om människans inre världar och vår rörelse genom livet – genom det som varit, det som är och det som ännu kan bli. Om sensibilitet och relation. Om naturen, kroppen och de världar vi bär inom oss. Om trådarna bakåt och rörelsen framåt. Och om möjligheten som ryms i varje påbörjan.

Om Cecilia

Jag heter Cecilia Rydh. Jag härstammar från psykologins sfär, är en skrivande människa och en obotligt nyfiken utforskare av vad det kan innebära att vara människa.

Under många år har jag arbetat nära andra människors inre världar. Jag har lyssnat, ställt frågor och försökt förstå det som varit svårt att bära, formulera eller ännu inte riktigt fått någon form. Åren inom psykologin har gett mig en djup kunskap om människan, men kanske minst lika många frågor om allt det som inte låter sig förstås så enkelt.

Samtidigt har ett annat språk alltid löpt bredvid det psykologiska.

Skrivandet. Kroppen. Naturen. Rörelsen. Tystnaden. De inre bilderna och frågorna som inte alltid behöver ett svar.

Jag har bundit ord så länge jag kan minnas och sedan barnsben sökt mig ut i det fria. Till skogen, havet, vinden och årstidernas växlingar. Där återfinner jag något av den rytm som är lätt att tappa bort när livet går fort och uppmärksamheten alltför länge riktas åt andra håll.

Det jag skapar idag har vuxit fram någonstans i mötet mellan allt detta.

Mellan psykologin och poesin.
Mellan kroppen och tanken.
Mellan det vi kan förstå och det vi bara kan ana.
Mellan behovet av att få vara alldeles för sig själv och längtan efter att få höra samman.

Jag är inte särskilt intresserad av färdiga svar på hur ett liv ska levas. Jag är desto mer intresserad av vad som händer när vi blir nyfikna. När vi saktar ner tillräckligt för att lägga märke till var vi faktiskt befinner oss och vad som rör sig där.

I de cirklar jag nu skapar håller jag ramen, men lämnar utrymme för det som uppstår mellan oss. För det som kanske inte är känt på förhand. För det som behöver stillhet innan det låter sig anas.

Kanske är det också därför jag skapar det jag själv längtat efter — rum där vi får komma som de människor vi redan är.